Min PTSD var extra dålig i dag. Pratade med en person, blev borderline arg på honom och sa att jag hatade honom och berättade att jag verkligen inte förstod varför han var med mig. Det var därför jag blev så arg också, för han har ingen anledning till att vara med mig egentligen, och så kom alla flashbacks, på allt som sagts till mig och det var därför jag fick en ångestattack. Kunde knappt andas och hulkade som en jävla gris när jag grät. Tyck inte synd om mig vad ni än gör, vad som helst men inte något medlidande. Sen när han påpekade att det finns andra mycket snyggare än mig, han sa inte dem exakta orden, men något i stil att han skulle frågat ut henne och att hon såg extremt bra ut. Det gjorde ont. Jag vet att jag inte är något speciellt, okej? Du behöver inte gnugga och gnida in det i mitt ansikte och mina ögon genom att visa bilder på henne. Fan. Dryckit sig full på en vardag också, börjar påminna mig om gammalt skit (PTSD). 

 

Dessa senaste dagar har varit extra jobbiga i sig. Jag grät inte bara för situationen ovanför, men också något som hände tidigare i dag. Jag är besviken på mig själv och kändes som jag gjorde den andra personen med. Ingen ansvarskänsla, jag försökte mitt bästa men kändes som hon hatade mig. 

 

I morgon ska jag till DBT. Oftast sitter jag bara där och vill därifrån, men jag antar att något går in även fast jag inte är helt närvarande. Är utmattad och försökte lyssna på musik så högt att jag fick ont i öronen, det kan hjälpa i bland, men inte alltid. Som tur har jag en jävligt bra vän som faktiskt verkar bry sig.