Mina känslor är avtrubbade och jag ser världen genom ett grått filter. Kriget har berövat mig på min utbildning, mitt minne, min tidsuppfattning, mitt intresse, mina sociala förmågor, mina ord, vänner, mina drömmar, min motivation, min framtid och mig. 

 

Det var inte så här jag föreställde mig det skulle bli. Jag föreställde jag mig inte ett liv med terapi, psykologer, möten med socialen, kliniker, piller hit och dit, självmordförsök, förstörda armar och lår, rökta lungor, självdestruktivt beteende, ångestattacker, panikattacker eller sömnlösa nätter. Jag föreställde mig aldrig det. Jag föreställde mig aldrig det. 

 

Jag hade en riktig grov jävla ångestattack i går. Känns alltid som att vara i brinnande rum, alla andra är lugna, det brinner inte för dem och jag försöker desperat att vara att vara lugn som de andra, men röken från elden gör det svårt för dig att andas och allt du kan göra är att vänta tills att elden ska brinna ut.